Tråkigt vardagsblaj

Kajsa 35 bast (och kanske eventuella vänner och dylikt som kanske stannar förbi här ibland): var inte ledsna, jag kommer blogga mer frekvent när jag kan använda min riktiga kamera. Det är för överjävligt tråkigt att lägga upp Iphone-bilder. Imorn blir det bättre! Då är jag back in Norrland och kan ladda kameran så att jag kan langa riktig jävla hardcore-bloggning.

Idag har jag för övrigt fått glass och melon på jobbet, som tack för sommaren trots att jag jobbar en vecka till. Min chef är så gullig som bad om ursäkt för att hon inte gjort något fint tackkort som jag fick förra året (hallå, hur många chefer tackar ens av sina sommarvikarier??). Underbara Anne-Louise, fortsätter du så här så kommer jag att komma tillbaka varje sommar hela mitt liv.

Ikväll blir PARTAJ för min käre farbror. Han fyller gubbe idag och vi ska dit på middag med farmor och farfar. Ska bli hur kul som helst att träffa min fina släkt, det var alldeles för länge sen.

NOTIS: Jag och Knorr sprang 8 km igår + att vi gjorde magövningar när vi kom tillbaka. Där kan man snacka hardcore.

Älskar såna här sms

Oavsett vad man har för planer så går det inte att säga nej. Det blir som en oemotståndlig utmaning, typ som att någon skulle kasta ett spädbarn och ropa i luften "TA EMOT!". Då kan man ju inte ta ett steg åt sidan och säga att man inte orkar.

Säger man nej utan en bra anledning (bra anledning = jag har brutit båda benen och kommer inte kunna gå på ett halvår) så kommer man att gå med ångest i en vecka och känna sig som den slöaste människan i världen. Därför var jag tvungen att sticka ut i spåret igårkväll, trots mina planer att ta det lugnt hemma med middag och eventuellt ett kvällsdopp. Det gick skitbra, jag kände mig inte ens trött! Dock var det rätt jobbigt att stretcha efteråt med gårdagens träningsvärk kvar i låren. Grymt tillfredsställande var det i alla fall att få lägga sig i soffan efter nyttig middag, skön dusch och mysig ansiktsmask.

Finns inga ursäkter att inte träna

Kom på världens bästa argument för att ta sluta ursäkta sig och börja träna. Istället för att bara gå på diet, utan att träna, och gå ner långsamt i vikt; BÖRJA TRÄNA SÅ GÅR DET FORTARE! Herregud det är ju så uppenbart. Springa är bäst. Det är nästan gratis, du kan göra det när som helst, var som helst. Du blir smal, snygg, frisk, glad och pigg.

Men jag erkänner. Det har idag tagit mig en timme att övertala mig själv att dra på skorna och sticka ut. Soffan lockade. Dock har jag lärt mig att det är dessa gånger, när man verkligen (verkligen!) inte är sugen på att släpa sig runt en löprunda, som det oftast går bäst. Och det är ju så värt det efteråt. 

Tisdag femte juli

Status: På jobbet. Gammal träningsvärk i låren. Mätt i magen av en överraskningsglass som jag fick av Sonny. Trött på att sitta still. Precis som förra sommaren så är Diskteknik världens mysigaste ställe att jobba på, men hjärnan blir inte direkt utmanad av arbetsuppgifterna. Frågar varje dag om det finns något utöver det vanliga som jag kan hjälpa till med. Svaret blir nästan alltid att det finns papper att plasta in. I ett par få undantagsfall är papprena slut och då är det bara att sitta snällt på sin plats och vänta på att telefonen ringer.
Nu är jag trött på att plasta papper så jag startar en blogg istället. Rolig reflektion förresten, detta är typ den femte bloggen som jag startar på grund av ett icke-stimulerande sommarjobb. Och nej, jag kan inte bara fortsätta skriva på en gammal blogg. Nytt och fräscht ska det vara.

Annars är jag rätt nöjd med livet. Träningsvärk är ju shysst. Ikväll tänker jag glida hem, ta en återställningsrunda för att bygga lite annan träningsvärk, dra ihop en fantastiskt hälsosam middag och bättra på det rosa lacket. Vilken ambitionsnivå va? Passar på när kärleken är fast i Gävle och mamma jobbar sent.

Häromdagen när jag och bästa vän drack sommaröl på Medis